Never ending

Än så länge går februari väääldigt, väääldigt långsamt. Ändå är det den kortaste månaden på året. Konstigt det där. Troligtvis är längtan efter våren så stark att de kalla och grå dagarna känns längre. Det är bara en liten teori jag har. För att göra den långa väntan lite roligare är jag och Osc i full färd att planera in en weekend i vår. Funderar på Edinburgh. Skall ju vara så fint där plus att Skottland lockar. Men vi får se vilken slutdestination det blir. En sak är i alla fall säker; den som väntar på något gott... Resten kan ni. 


På tal om att vänta på roliga grejer: När jag tittar i almenackan lättar sinnet något. Har grejer planerade varje helg fram till i mitten på mars. Väntan på våren kanske går att härda ut trots allt.