Första inlägget 2016.
Granen och tomtarna är utslängda. Färska snittblommor förgyller soffbordet. Där ute bjuder solen på ljus.
Jag känner verkligen hur saknad den har varit, solen. Kroppen spritter till liv av alla endorfiner som vaknar av ljuset efter höstens mörka dvala. Den där vår-feelingen som kommer krypande är något av det bästa jag vet. Jag blir lycklig i själen. Men än är det långt kvar... tyvärr. Tur att det finns tulpaner.
Var tillbaka på jobbet idag efter 13 dagars ledigt. Kändes som en hel evighet. Gott att ha fått vilat upp sig, om man nu blivit uppvilad? Det har nämligen inte funnits någon hejd på hur mycket vi har sovit. Jag har känt mig som en tonårstrött 14åring igen. Har nästan fått tvingat oss med piska för att komma upp ur sängen, så skön har den varit och så tunga har ögonlocken känts. Därför var det ett under att jag överlevde när klockan ringde 5:15 i morse. Men jag kom upp och har klarat av dagen än så länge. Återstår dock att se hur social och trevlig jag är ikväll när vi ska bort till Malin & Dennis. Men imorgon får jag ju sova igen! Inget är så fantastiskt som röda dagar mitt i veckan.
