BF

Dagen är här! Men än så länge inga direkta tecken på att det är dags (bortsett från små aningar av mensvärk). Så chansen att vi får möta vår bebis idag finner jag föga trolig. Längtan och spänningen är dock stor nu! Vem är du lille vän? ❤

Målaren blir i alla fall färdig idag, kul! Vitt hus med grafitgrå dörr. Skönt att få allt på plats och slippa ducka undan fönstren. Har varit aningen påfrestande att ha han hängandes här, har fått fly huset på dagarna.

Galet varmt har det varit också! Högsommarvärme 3 veckor i rad. I MAJ. Hur sjukt?!

Vandrat strandpromenad, solat på holmen, släktträffat, tacokvällat på solig balkong, trädgårdsfixat, firat mödrar, inredningsplanerat, osv.

Jag är färdig nu.

Att smälta bort

Sommaren är här. Har varit över 25 grader flera dagar i rad. Och som det ser ut nu kommer det att fortsätta så. Fantastiskt härligt men hårt att inte kunna njuta av det fullt ut. Det där med stekande sol och värme i kombination med att vara höggravid är nämligen sådär. Vet inte riktigt vart jag ska göra av min kropp ibland...

Dagarna rullar hur som helst på. Nu är det ynka 12 st kvar till BF. Hur galet är inte det? Känner mig allt annat än redo. Men det blir man väl kanske aldrig? Men tänk att äntligen få hålla vår lille i famnen. Det är den högsta önskan just nu.

Sista tiden har det bla varit matmarknad på torget, grillkvällar, bästis-häng, ESC-vecka (rätt låt vann, typ), namngivning för älskade Konrad och annat fint. Känner att jag behöver varva ner nu och bromsa schemat. Finns inga do's kvar i alla fall, så bara den tanken lugnar mig. Dock hänger det en målare utanför vårt fönster som stressar mig en aning. Han förvandlar visserligen vårt hus från grått till vitt och det är ju glädjande i sig 😊

Nu ska jag fortsätta smälta bort lite och kanske trycka i mig en glass.

Vår, när den är som bäst.

Vilken grym helg vi hade. Sol, värme och knoppar som slog ut. Jag och Oscar flydde städdagen i området och tog oss in till brottsplatsen där vi planerade bröllop för ett år sedan, dvs Trädgårdsföreningen och vårt älskade Palmhus. Det känns faktiskt som vårt ställe. Fint att uppleva det igen, har inte satt vår fot där sedan den 7 juli. Tog, precis som under vårt planerande, en fika på Rosencafét och flanerade runt i den gröna parken. Känslan i Göteborg denna dag var densamma som att möta våren i vilken storstad som helst i Europa. Ganska svårslaget, livet är liksom sjukt bra i det läget. Satte oss på en servering vid en stekig, röd stuga och tog en öl (alkoholfri för mig, dårå) i solen. Det gäller att ta vara på de där stunderna. Vem vet när vi får göra det här näst?

Trettiosju

Har varit och hälsat på gosigaste Konrad och syster idag. Vilket litet lyckopiller han är! Blir inte annat än glad i hans närvaro. Och så häftigt hur man ser en mini-caroline i honom, speciellt när han ler och kiknar med ögonen. Inte långt kvar till namngivningen nu. Får hoppas att vår lille plutt håller sig i magen tills dess!

I övrigt rullar v 37 på. Orostankar blandas med förväntan. Så nära men ändå så långt bort. Hur ser livet ut om 2 månader?

Sover konstigt på nätterna. Vaknar, kissar. Känner mig utvilad, somnar om. Vaknar igen, kissar. Somnar igen, men vaknar innan Oscars klocka. Pigg! Var är tröttheten? Är det kroppen som förbereder sig? I normala fall hade jag känt av detta, men icke. Studsar (så gott det går) upp ur sängen tidigt på morgonen. Mycket märkligt för en långsovare.

90,4 %

Då har lite över 90% av den här graviditeten gått. Helt galet, kan inte förstå att vi är så nära nu... Hur som helst har jag fortsatt att må bra och de värsta gravidkrämporna har (än så länge) lyckligtvis uteblivit. Det jag känner av mest nu är sammandragningar när magen blir stenhård samt små stickningar/knivhuggs-liknande känningar när jag brötat på för mycket. Var dock nere en sväng på förlossningen i Varberg idag. Fanns misstankar om  att vår lille krabat inte låg som önskat, men det visade sig att huvudet visst pekade nedåt. Så besöket slutade lugnt. Skönt!

Jobbade sista dagen förra fredagen för att gå på semester/föräldraledighet. Känns så himla bra att bara få fokusera på vad som komma skall, ladda och ta hand om mig själv. Kändes dock lite i hjärteroten att lämna M och "mina" barn med familjer. Fick väldans fina avsked i form av värmande ord, teckningar och presenter. Det där med uppskattning mår man bra av. Fint är att vi kommer återse varandra,  barnen är så nyfikna på vem det är som gömmer sig i magen så jag har lovat att komma och hälsa på när bebisen "kommit ut ur magen".

Kommande dagar/veckor ska jag varva ner. Har gått på någon övermänsklig energi sedan jag "gick hem". Flängt hit och dit, målat möbler, pysslat, köpt ditten och datten  samt socialiserat. Nu finns nästan inget kvar att göra. Laddningen kan börja, på riktigt.

Fina vänner överraskade med babyshower.

Någon känner visst mig...

Jag och kidsen avslutade med lite "dansstopp" och shufflande.