Trettiosju

Har varit och hälsat på gosigaste Konrad och syster idag. Vilket litet lyckopiller han är! Blir inte annat än glad i hans närvaro. Och så häftigt hur man ser en mini-caroline i honom, speciellt när han ler och kiknar med ögonen. Inte långt kvar till namngivningen nu. Får hoppas att vår lille plutt håller sig i magen tills dess!

I övrigt rullar v 37 på. Orostankar blandas med förväntan. Så nära men ändå så långt bort. Hur ser livet ut om 2 månader?

Sover konstigt på nätterna. Vaknar, kissar. Känner mig utvilad, somnar om. Vaknar igen, kissar. Somnar igen, men vaknar innan Oscars klocka. Pigg! Var är tröttheten? Är det kroppen som förbereder sig? I normala fall hade jag känt av detta, men icke. Studsar (så gott det går) upp ur sängen tidigt på morgonen. Mycket märkligt för en långsovare.