Fågelpanik

Idag hände det igen. Nästan.

Jag hade ätit frukost och skulle precis blåsa mitt hår då jag hörde ett ljud. Kvideritt... Kvideritt... Det kom från övervåningen. Kvideritt... Kvideritt... Ingen tid att tänka. Jag fullkomligt rusade in i sovrummet och stängde in mig. Ringde Oscar på jobbet och gastade i full panik "Vad ska jag göra, det är en fågel i lägenheten igen!!  Är instängd i sovrummet och vågar inte gå ut". Hjälpen kom dock i form av bästa pappa som har semester. Samtidigt som han var på väg försökte mamma tala mig ur sovrummet. "Öppna ytterdörren och sätt dig i köket där du har koll på om fågeln flyger ner". Sagt och gjort. Under tiden tyckte jag mig höra konstiga ljud ovanför trappan, men inget mera kvitter. Efter en liten stund kom pappa. Han fick gå först upp. Jag smög efter. Vi spanade oss omkring. Alla fönster var stängda. Det var alldeles stilla. Inte ens ett flax. Dött. Ingen fågel! Lättnad. Pappa bara garvade mest över att jag lurat hit honom. Det där med fåglar har tydligen satt sig på hjärnan. Behöver jag hjälp nu? Haha.