Tillbaka från Umeå! Kom visserligen i måndags kväll, men nu ger jag mina första livstecken.
Vi hade det riktigt fint, som väntat. Umeå, till min besvikelse, såg dock ut som vilken sydsvensk stad som helst (bortsett från de miljtontals planterade björkarna då). Naivt av mig att tro kanske? Enda egentliga tecknet på att vi befann oss i norra Sverige var att det aldrig blev mörkt. Klockan tre på natten var det fortsatt lika ljust ute. Kul att se. Annars var det lika varmt där som här. 27 grader. Björn och Tina visade oss runt i staden - som de bara vill lämna. Vi satt vid älven, var vid sjön och badade (inte jag då, ni vet varför), åt älg, pimplade massa rödvin och öl, körde allsång till gitarren, kikade på det ENORMA universitetet, gick till O'learys samt bara var. Typ.
I övrigt var det sjukt smidigt att flyga dit. En timma till Stockholm. Mellanlandning utan att lämna flyget. Sedan ytterligare en timma till Umeå. Perfekt. Fast dyrt.
Nu har jag bara tre dagar kvar med stygnen. Härligt. Känner mig som en tant som går runt med stel rygg som inte kan böja sig ordentligt och pallar upp med kuddar i soffan. Jag skall be om världens massage när stygnen är borta. Underbara tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar