Mormor. Min fina mormor.
Igår var jag och fikade hos henne. Det är mysigt att komma upp efter jobbet när jag slutat tidig eller på en ledig dag för att ta en kopp kaffe. Man blir alltid överöst av kakor och bullar dessutom. Det hör nog den där mormor/farmor-generationen till. Det spelar liksom ingen roll att man säger att man inte behöver ha något till kaffet, ska det vara så ska det vara och det räcker INTE med en sort inte. Helst ska det vara tre. Vi skrattar mycket under våra fikor. Vi pratar om resor, mormor & morfar som unga och sådant som är nu. Har alltid en fin känsla i magen när jag går där ifrån.
Något som gör att dessa besök blivit mer frekventa det senaste halvåret är att min mormor är sjuk. Det märks inte alltid på henne, men hon är sjuk. Väldigt sjuk. Hon kommer aldrig bli frisk igen och vi vet inte hur länge hon kommer stanna hos oss. Det är den jävla cancern som ställt till det. HATA cancer. Cancer borde utrotas. Jag hjälper mer än gärna till...
Det där med att ta vara på tiden är klyschigt, men o så sant.
Ja, ta vara på tiden och kramas mycket och säg hur mycket man älskar varandra. det gjorde jag med min mormor och det var det sista jag sa till henne innan hon gick bort och det känns så bra att jag verkligen hann visa och berätta för henne hur mycket hon betydde för mig innan hon försvann. krama krama krama och dela mycket skoj, så känns det lite lättare även om det är som att doppa hjärtat i syra att ha en nära som är svårt sjuk. och ja. fan ta cancer! men älska att vi båda haft och har så fantastiska mormödrar. jag är här om det är tufft <3
SvaraRadera