En helg med Mulle

Jaha. Då har jag stiftat bekantskap med skogslandskapet på Björkö. I helgen var andra och sista delen av Mullekursen som jag och några kollegor blev ivägskickade på i höstas. Numera kan jag titulera mig "Friluftsfrämjande ledare". På riktigt? Ja, har i alla fall ett intyg som visar på att det är sant ;)  Hur som helst visade sig vädret från sin bästa sida. Och vi var väldans glada över att den sunkiga kursgården som vi var på sist var fuktskadad, för den på Björkö låg fantastiskt fint. Ledarna var inspirerande och gruppen mer avslappnad än den vi mötte sist. Bjarne höll låda kring lägerelden, Benitas sovsäck täcktes av rimfrost på söndagsmorgonen och jag kan numera knyta en robansknop.

(Nu är jag otroligt glad att detta är över och nu kan jag lova att jag aldrig mer ska tillbringa en hel helg med att lufsa runt i skogen, laga mat på stormkök och leka lekar med främlingar).  

Vi klättrade upp på ett berg och kunde tydligen se till Marstrand.

Klubb 27

På torsdag fyller jag år. Tycker att jag fyller år hela tiden. Hur fort går ett år egentligen? Det värsta är att jag alldeles nyligen kom på att jag "bara" fyller 27. Har gått runt hela året och tänkt att jag redan är 27, fast jag endast varit 26. Hallå eller?! Har missat ett år av ungdom. 26 låter som ingenting i jämförelse med 27. Fast så säger jag nog varje år. Nu måste jag i alla fall sluta med att avrunda uppåt, det verkar dock vara ett släktdrag som kommer från min mamma. Enligt henne har ju jag varit 30 länge och Caroline är tydligen 40. Det är lite väääl överdrivet kan jag tycka. Har funderat på när ålder blev ointressant och slutade vara sådär viktigt. Var det när man fyllde 18? Myndig! 20? Handla på Systemet! 25? Halvvägs till 50! (Ska det vara något att fira?) Värst är ändå att få black out när folk frågar om hur gammal man är. Öööööhhmmm... *kliar sig i huvudet*.... jag är född 87 i alla fall! Lite koll får man ändå lov att ha. Nu vet jag i alla fall. I år är jag 27 - på riktigt.

Fin helg

Helgen har varit bra men har som vanligt gått alldeles för fort!

Hade myskväll med Caroline och mamma i fredags. Åt god mat, pimplade lite vin och såg på videofilmer från förr. Det är alltid lika kul att kika på mamma och pappa som nykära på 70-talet, långdanserna med släkten på julaftnarna och mig & Caroline som små på 80/90-talet. Skrattade så tårarna sprutade åt flera sekvenser. Caroline på skidor och pappa som bodyguard säger allt.

Igår kväll strålade gänget samman hos oss för att kika på huset och ses innan alla flyger och far igen. Det var gott snack, som alltid. Men nu vill vi verkligen att grabbsen-down-under kommer hem igen, så vi kan hänga alla!

Del av inflyttnings-födelsedagspresent. Underbara vårblommor och lökar!

I övrigt är jag sjukt söndags-seg idag. Vill inte riktigt att helgen ska ta slut än. Imorgon kör vi igång med samtal på jobbet. Kommer pågå i två veckor framöver. Alltid lika gott när det är avklarat.

Men nu; snark.