Jag har verkligen börjat uppskatta att vara i skogen. Ljudet, luften, lugnet. På något vis har mitt yrkesval tvingat in mig på skogsbanan. Vi går ganska ofta dit med barnen (världens bästa plats att leka på) och i år är jag dessutom Mullepedagog vilket innebär att vi är där en gång i veckan med de äldsta barnen på förskolan. Idag när jag efter arbetstid gick upp i vår skog bakom huset för att samla lite material till jobbet slog mig för första gången tanken att "
ja, jo, jag gillar det här". Har nog faktiskt aldrig gått i skogen ensam förr. Synd kan jag tycka. Hela kroppen liksom slappnar av och när trafikljud ersätts av prasslande höstlöv på skogsstigen är det så himla mycket lättare att lämna all stress bakom sig och bara rensa huvudet. Hela jag låter som en stor jävla klyscha nu, men det är så himla sant. Mer skog åt folket.
Att det finns så himla mycket fint att plocka med sig och ta in i huset är dessutom ett plus. Nu pryder några härliga ormbunkar köksbordet.
